Oh, the distractions

Nu har jag jobbat min näst sista dag på jobbet. Direkt efter att jag sagt upp mig kändes det jätteskönt men nu börjar det kännas lite sorgligt. Jag har ju ändå jobbat där i snart ett år, och tyvärr är det inte många av jobbkompisarna som jag träffar utanför jobbet. Note to self: börja med det! Iallafall, idag när jag kom på morgonen fick jag en plats vid mitt vanliga bord, alla jag känner var där, det var lagom lugnt och jag lyckades sälja lite. Och sen åt jag för första gången på länge lunch med två av mina favoriter på jobbet. Ett trevligt avslut då de två killarna var de första jag lärde känna på jobbet! Men jag har ju fortfarande en dag kvar och jag ska nog försöka komma dit lite tidigare och bjuda alla på fika iallafall. Kan vara mysigt att bara sitta där ett tag.

Nu har jag rört mig vidare till Non Solo Bar på Odengatan för att få lite pluggande gjort men jag blir så distraherad av allt. Jag måste som minst gå igenom labben vi ska göra imorgon och gå igenom mina anteckningar om kolhydrater. Vi ska nämligen göra en lab där vi mäter glukos och laktat i vårt eget blod. Försökspersonen till glukosbelastningen i vår grupp är redan utsedd och jag är ärligt talat väldigt glad att jag slapp. Jag känner mig inte så så sugen på att fasta i 17 timmar och sen dricka sockerlösning. Däremot kan jag gärna tänka mig att vara försöksperson i laktatförsöket. Då ska man cykla på en träningscykel så att man får mjölksyra och sen mäta laktatnivån i blodet.

Non Solo Bar är by the way mitt favoritcafé i hela världen. Det introducerades för mig 2005 skulle jag gissa på och det är fortfarande obesegrat. Ingen annanstans får man lika gott kaffe och duktig och trevlig personal. Tyvärr är vaniljcroisanten på bilden inte min, jag fick nöja mig med att lukta på den och sukta avundsjukt (men jag fick ett hjärta i mitt kaffe).

På Non Solo Bar får man såhär fint kaffe!